Operation kulturarv, del 2.

Har man inget bättre för sig en dag med halvdåligt väder kan man alltid roa sig med att slå en äng med lie. Till och från var det riktigt dåligt väder till och med så jag fick fly in i redskapsboden och sitta där och trycka när det regnade som värst.

När det hade regnat färdigt blev det varmt som i en bastu och fuktigt! Jag fick sällskap av mängder med flugor som ville in i ögon, näsa och öron... Men jag slog mig tappert vidare genom djungeln av manshögt gräs.

När jag hade slagit halva ängen ungefär började jag räfsa ihop allt gräs i små högar. Först tog jag en del av gräset på en gammal vedkärra för vidare deposition i kärret men efter ett tag kom jag på att det vore roligare att försöka ta rätt på det och göra hö av det på gammalt hederligt sätt.


Sagt och gjort - jag läste om hässjor i Nordisk Familjebok och satte igång att surra ihop min egen hässja. For ut i skogen med sågen i högsta hugg för att få tag i slanor att bygga av. När jag sågade ner dem såg de riktigt stadiga ut men när jag började bygga tycktes de i lite tanigaste laget men jag trodde inte att det skulle bli problem.


När jag hade hässjat höet på den nedre överliggaren hörde jag emellertid ett mystiskt ljud. Inte helt olikt trä som knäcks. Naturligtvis hade en av tvärslåarna som höll uppe den nedre överliggaren knäckts och jag fick snabbt rycka in med en pinne att staga upp med.


Slutresultatet såg riktigt bra ut!


I morse såg hässjan fortfarande snygg ut men när jag kom tillbaka från affären hade höet blåst av den övre sektionen... Blir till att försöka rulla gräset lite bättre och se om det hjälper. Har man gjort rätt ska det översta lagret hö skydda mot regn och vind.



Idag även Dag 1 av surdegsbak. Än så länge är det knappt 1/2 rågmjöl och 1 dl vatten i en stor glasburk.. Inget spännande har hänt men imorgon borde det ha börjat bubbla lite i blandningen.

Bakom kulisserna

Hittade den här i stora kylen på jobbet.
Sanningen bakom våra bufféer?









Visade sig vara något så ofarligt som gurka...

En doft av nybakat...

Jag surfade runt lite på KiF och hittade ett intressant brödrecept som jag provbakade imorse.
Brödet som fantastiskt nog kallas för lembas bakas på ägg, ost, majonnäs och valfria torrvaror.
Jag tog:

1 ägg
1/2 finhackad mozzarellaost
1 klutt (msk?) majonnäs
sesamfrön
linfrön
pumpakärnor
lite fiberhusk
lite bakpulver
färdigblandade malda brödkryddor, ganska mycket
hela torkade fänkålar

Jag blandade i lite på en höft så jag vet inte exakt hur mycket av varje jag tog men så att degen var lite lagom lös men ändå gick att forma till bollar. Tar man för mycket husk kan det bli lite lätt gummiartat så man får vara med lite där.

In med hela kalaset i ugnen på 225 grader i kanske 10 minuter (tog inte tid). Lät svalna något på gallret och provåt sedan till frukost. Och det var sååå gott! Smakar som riktigt bröd, jag blev nästan tårögd ;)

Det räckte till två bullar och jag orkade bara en till frukost. Den andra avnjöt jag till lunchen.




Imorgon börjar andra kursveckan på zonterapiutbildningen. Det ska bli riktigt roligt!

Här är jag på Allt för Hälsan på Stockholmsmässan, paparazi-fotad av mamma, i färd med att ge provbehandlingar i Axelsons monter.
Det var superkul att vara med där och kändes verkligen lärorikt. Så nu är jag hur taggad som helst inför fortsättningen.

Klagovisa

[Raderad vikthets]

Apropå jobb förresten, vad är grejen med att folk så ofta är inställda på attack-mode när de vill oss nåt? Hur kan man förvänta sig att bli vänligt och hjälpsamt bemött när man själv beter sig som en skitstövel. ...en femårig skitstövel. Det är jättebra att folk säger ifrån när saker blir fel och kan komma med kritik så att vi kan bli bättre men det finns ju bra och dåliga sätt. Den som inte har sett det har nog svårt att förstå vilka fruktansvärda egenskaper en kaffebuffé kan locka fram hos människor. Folk kan verkligen bli elaka. Senast igår kom en av tjejerna på jobbet ner i köket och var helt gråtfärdig för att folk hade skällt, svurit och gapat på henne (för att kaffet var slut, naturligt när man beställer 500 till 1100 pers, men kunden ville inte beställa till så vad kunde man ha gjort) och hon är alltså en riktig tuffing som inte är rädd för nåt. Jag förstår att folk blir besvikna om det står i programmet att de ska bli bjudna på kaffe, det skulle jag också bli, men nån måtta får det väl verkligen vara kan man tycka!

Och seriöst, vad är grejen med att vissla och knäppa med fingrarna till restaurangpersonal? Knäppa kan man göra åt hästar och hundar, inte åt folk.

OCH!- den som lägger snusprillor på diskvagnen ska dö!

Märks det att jag är less på mitt jobb..?

Allahelgonapromenad och pepparkaksbak

Igår var jag och Daniel på Skogskyrkogården på kvällen. Det var verkligen vackert. Vi gick på småstigarna i skogsdelen och det var kolsvart förutom alla tusentals ljus som glittrade som eldflugor mellan träden. Såg nästan lite magiskt ut.

I minneslundarna var det galet många ljus och stearindimman låg tung. Det var folk överallt och barn som skrek i högan sky. Lite folkfest över det hela. Detta tillsammans med korvstånden som stod på rad utanför entrén till kyrkogården gav mig nästan lite valborgs-/julmarknadsstämning. Kändes lite lätt udda ett tag. Men det var mysigt och fint på det hela taget.
























Jag smygstartade julen lite idag när jag kom hem.
Bakade LCHF-vänliga pepparkakor efter följande recept:

Smält 50 g smör i en kastrull och blanda i pepparkakskryddor (jag var lat och hade köpt färdig blandning) samt något att söta med (jag hade stevia men lite råsocker blir säkert godare om man vill fuska lite)

Under tiden blandade jag 200 g kokosflingor med 2 ägg och lät det vila/svälla/suga åt sig en liten stund.

Sedan göra ganska tunna runda kakor på bakplåtspapper på plåt och in i mitten av ugnen ca 12 minuter (lite längre kanske.. 13)


Jag lät kakorna svalna på gallret när jag hade tagit ut dem för de badade i smält smör på plåten. De blev ganska hårda när de svalnat men inte krispiga som pepparkakor. De smakar riktigt gott men ganska kokosigt och jag hade nog kunnat ta lite mer stevia i för de var lite salta snarare än kakigt söta. Nu doftar det i alla fall pepparkaka och juligt i lägenheten och de känns som ett helt okej alternativ. Jag har ett annat recept också med mandelmjöl istället för kokos som jag ska prova nästa gång. Det vore roligt om jag kunde få till en riktig deg så att jag kan använda mina schyssta kakformar från Indiska med exotiska djur! :D